Den Etiopiska Kyrkans Schisma under 1400-talet; en berättelse om politiska intriger och religiösa tvister

Etiopien under 1400-talet var en plats för dramatisk förändring, där religiös tro blandades med politiska spel. I mitten av detta tumultariska landskap stod den Etiopiska ortodoxa kyrkan, en institution som länge haft en stark inverkan på det etiopiska samhället. Under denna period upplevde kyrkan ett djupt schisma – en splittring som skulle ha långtgående konsekvenser för Etiopiens historia och identitet.

Schismat hade sina rötter i ett komplex nätverk av faktorer. Den Coptiska Kyrkan, baserad i Egypten och länge den dominerande religiösa auktoriteten i Etiopien, började förlora sitt grepp under denna period.

Det växande politiska inflytandet från kungliga hoffet bidrog också till splittringen. Kungar som Amde Tsiyon (1314-1342) och Dawit I (1382-1413) sökte stärka sin makt genom att utmana kyrkans auktoritet.

De ville kontrollera utnämningen av biskopar och andra högt uppsatta positioner i kyrkan, vilket väckte ilska bland de traditionella kyrkliga ledarna.

Denna konflikt kulminerade 1440-talet då två grupperingar bildades inom den etiopiska kyrkan. Den ena gruppen, ledd av Abuna Basilios, höll fast vid den traditionella kopplingn till den Coptiska Kyrkan i Egypten. Den andra gruppen, under ledning av Abuna Girmay, stöttade det etiopiska kungadömet och ville se en mer självständig kyrka.

Konsekvenserna av schismat var betydande och långvariga. Det splittrade det etiopiska samhället längs religiösa linjer och ledde till våldsamheter och politisk instabilitet.

Kyrkan blev i huvudsak två skilda enheter: den “Egyptiska” gruppen, baserad i Aksum, och den “Etiopiska” gruppen, med sitt centrum i Gondar.

Båda grupperna krävde att vara den legitima representanten för den etiopiska kristendomen, vilket ledde till årtionden av religiösa konflikter.

Schismat hade även en betydelsefull inverkan på Etiopiens utrikespolitik. Den “Egyptiska” gruppen fortsatte att ha kopplingar till Egypten, medan den “Etiopiska” gruppen sökte nya allianser i regionen.

Detta bidrog till ökade spänningar mellan Etiopien och andra kristna stater i Afrika, som påverkade diplomatiska relationer och handelsavtal.

Det tog flera århundraden innan det etiopiska kyrkschismanet helt läkt. Flera försök gjordes under 1500- och 1600-talen för att återförenas men dessa misslyckades. Det var först på 1950-talet, då den Etiopiska ortodoxa kyrkan formellt erkändes som självständig av den Coptiska Kyrkan, som schismat äntligen läkten.

Även om det är svårt att avgöra vem som “vann” schismat, är det tydligt att det hade en djupgående inverkan på Etiopiens historia och identitet. Det bidrog till uppkomsten av en starkare etiopisk nationalitet och en större grad av självständighet från utländska inflytelser.

Schismat fungerar också som ett exempel på komplexiteten i religiösa konflikter, där politiska ambitioner och teologiska skillnader blandas för att skapa djupgående splittringar inom samhället.